Resan till Iguasu

Hoppas ni upptäckt bilden längst ner, finns mer pa facebook!
Nu har jag kommit till den där punkten att jag börjar glömma allt jag borde skriva om. "Vilket e bade bra och daligt"- eller nat annat.

Denna resa började mindre bra om man säger sa.
Vi, d.v.s. jag, Amanda och Joanita kom inte pa bussen för att jag inte hade nagon stämpel i mitt pass och även en annan anledning som jag lovat att inte säga.

Tur för mig och Amanda att vi hade Joanita med oss som kunde ändra biljetterna till dan därpa. Amanda fick sova över här hos mig och Joanita, sa nu fick Amanda ocksa uppleva bade nackdel och fordel med att bo just här d.v.s. traffik och oljud nar man ska sova (haha skadeglädje, Amanda hade inga öronproppar). Fördelen är den underbara parken precis här utanför! Bilder kommer sasmaningom hit, när jag orkar med att ladda ner dem till bade facebook, orkut och här.

Jag ringde till Edson (var kordinator, som jag trodde skulle ha svar pa allt) och berattade min historia hur jag inte fick stämpel i passet.

Hur jag inte fick stämpel i passet (var beredd pa att den inte är helt korrekt, även en san som jag far minnesluckor)

När vi kom till São Paulo flygplats, den 26 augusti, var där en kontroll för att fa stämpel i passet samt ett viktigt dokument. I kontrollen var det ungefar fyra st. killar samtidigt som fragade varifran vi kom, vilken stad och om alla hade lika ljust har som jag, eller nat i den stilen. - amanda, jenny, elin, minns ni?
I alla fall sa fick alla utom jag stämpel i passet för när jag började ta fram mitt pass, sa var det inte nödvandigt, sa dem. Naiv som jag var tänkte jag att jag kanske fatt ett anoorlunda dokument eller nat. Berest ar jag ju inte, och jag trodde väl att de skötte sitt jobb.

Tillbaka till dagen vi egentligen skulle akt till Iguasu
Detta berattade jag for Edson i telefon och fragade vad jag skulle göra.
Han sa att han aldrig hade hört talas som nagot sadant innan och att jag nog maste besöka den federala polisen pa Porto Alegres flygplats och vara där senast klockan nio imorgonbitti. Tror ni jag blev lugnare av det här?

Sällan- Till slut lugnade vi alla ner oss och jag ringde till Pastor Claudio
Puh, räddare i nöden!
Han sa att han skulle ringa till polisen och sedan höra hur vi skulle atgärda det, men att jag kunde vara lugn och att han skulle skutsa mig om det behövdes.

Dan därpa ringde vi till Claudio och han sa att vi maste aka till polisen sa det gjorde vi. Han förklarade att det var ganska vanligt att de inte stämplade i São Paulo, vilket är ett av Brasiliens mysterium. - Kanske berodde det pa brist pa utbildning eller bara vanlig lättja
Först till det närmaste kontoret här i Porto Alegre, fast där var det en sur gubbe som sa "that is no my bussnies"
Nu begav vi oss till flygplatsen där de fixade det at oss när vi väl hittat poliskontoret som var gömt för att det är säkrare eller nat.

Nu borjar jag bli trött igen! see you later aligator- finns mycket mer att beratta