Hoppas ni upptäckt bilden längst ner, finns mer pa facebook!
Nu har jag kommit till den där punkten att jag börjar glömma allt jag borde skriva om. "Vilket e bade bra och daligt"- eller nat annat.
Denna resa började mindre bra om man säger sa.
Vi, d.v.s. jag, Amanda och Joanita kom inte pa bussen för att jag inte hade nagon stämpel i mitt pass och även en annan anledning som jag lovat att inte säga.
Tur för mig och Amanda att vi hade Joanita med oss som kunde ändra biljetterna till dan därpa. Amanda fick sova över här hos mig och Joanita, sa nu fick Amanda ocksa uppleva bade nackdel och fordel med att bo just här d.v.s. traffik och oljud nar man ska sova (haha skadeglädje, Amanda hade inga öronproppar). Fördelen är den underbara parken precis här utanför! Bilder kommer sasmaningom hit, när jag orkar med att ladda ner dem till bade facebook, orkut och här.
Jag ringde till Edson (var kordinator, som jag trodde skulle ha svar pa allt) och berattade min historia hur jag inte fick stämpel i passet.
Hur jag inte fick stämpel i passet (var beredd pa att den inte är helt korrekt, även en san som jag far minnesluckor)
När vi kom till São Paulo flygplats, den 26 augusti, var där en kontroll för att fa stämpel i passet samt ett viktigt dokument. I kontrollen var det ungefar fyra st. killar samtidigt som fragade varifran vi kom, vilken stad och om alla hade lika ljust har som jag, eller nat i den stilen. - amanda, jenny, elin, minns ni?
I alla fall sa fick alla utom jag stämpel i passet för när jag började ta fram mitt pass, sa var det inte nödvandigt, sa dem. Naiv som jag var tänkte jag att jag kanske fatt ett anoorlunda dokument eller nat. Berest ar jag ju inte, och jag trodde väl att de skötte sitt jobb.
Tillbaka till dagen vi egentligen skulle akt till Iguasu
Detta berattade jag for Edson i telefon och fragade vad jag skulle göra.
Han sa att han aldrig hade hört talas som nagot sadant innan och att jag nog maste besöka den federala polisen pa Porto Alegres flygplats och vara där senast klockan nio imorgonbitti. Tror ni jag blev lugnare av det här?
Sällan- Till slut lugnade vi alla ner oss och jag ringde till Pastor Claudio
Puh, räddare i nöden!
Han sa att han skulle ringa till polisen och sedan höra hur vi skulle atgärda det, men att jag kunde vara lugn och att han skulle skutsa mig om det behövdes.
Dan därpa ringde vi till Claudio och han sa att vi maste aka till polisen sa det gjorde vi. Han förklarade att det var ganska vanligt att de inte stämplade i São Paulo, vilket är ett av Brasiliens mysterium. - Kanske berodde det pa brist pa utbildning eller bara vanlig lättja
Först till det närmaste kontoret här i Porto Alegre, fast där var det en sur gubbe som sa "that is no my bussnies"
Nu begav vi oss till flygplatsen där de fixade det at oss när vi väl hittat poliskontoret som var gömt för att det är säkrare eller nat.
Nu borjar jag bli trött igen! see you later aligator- finns mycket mer att beratta
domingo, 26 de outubro de 2008
sexta-feira, 17 de outubro de 2008
En bit av ett livsöde
Efter capoeiran den 13 oktober, sa trodde jag, Camilla, Jissa (hon som Camilla bor med) och en annan kille att det var danstraning, men det var det inte. Till slut fick tag i nagon som kunde beratta att det inte var nagon traning, det hade lararen tydligen sagt. For en gangs skull kunde ingen skylla pa mig for att jag glomt det, for det var forsta gangen for mig. Jissa skutsade killen hem och jag och Camilla ockte ocksa med. Han (hm tror han hette Paulo, eller nat sant) brukade ga annars fast att det var en lang vag. Han hade helt enkelt inga pengar till att ta buss eller taxi. Han bodde mitt i en favela. Han sa att det var farligt dar, fast Jissa (eller hur man nu stavar det) brydde sig inte. Inte jag heller. Det var svart att ta sig fram med bil for det var inte asfalt i favelan och backarna var branta, fast allt gick bra.Nar vi kom fram, himla fin utsikt!!! sag hela Porto Alegre med alla lampor, synd att jag inte hade kamera med laddat batteri med. Tog med mobilen, men det blev bara morkt och vita prickar. Det som ar svart ar att se nagon som ar sa grym pa att dansa och som verkar ha en drom om att lyckas, vilket alla har. fast hur ska han kunna lyckas om han maste jobba hela tiden for att forsorja sin familj och har hoppat av skolan for att jobba. Ja, man hoppas ju att det loser sig!
domingo, 12 de outubro de 2008
Insikter och saker som ar svara att beskriva, ska daremot forsoka.
Brasilien:
klass skillnader syns pa ett konkret satt!
ett forfallet hoghus mitt i stan brevid en modern skyskrapa!
manniskor som sover pa gatan framfor ett modernt hoghus!
varje manniska som sover dar har sakert sin historia hur det kommer sig att de ligger dar, fast jag har blivit tillsagd att inte prata med dem, och jag ar val inte alltid lydig, fast det tar emot att prata med dem. Sa har fragat andra som bor har istallet. De sager beroende, inget hem, samre forhallanden an nu. Ush, Joanita sa att har ar det ju folk som ger dem mat och klader och sant.
Sedan ar det ju den dar kriminaliteten: Inte upplevt den, som tur ar. Har daremot fragat andra om de blivit ranade, senast igarkvall, och ja majoriteten av de som var i studentkoket hade blivit ranade, fast det var ju bara fyra st. och jag dar da. Har daremot varit radd nar jag gatt sjalv och det ar morkt. Joanita och pastorn och en del andra har skramt upp mig lite. Fast ibland tror jag att folk ar for radda for sitt eget basta.
Korruptionen vet jag att den finns och praglar en stor del av samhallet, fast jag kommer inte pa nagra konkreta exempel som jag varit med om.
Positivt: Halsningen gillar jag! Folk ar gladare har, inte sa stela och uttrakade som en del svenskar kan vara. De pratar mer, t.ex. pratar alla taxichaffisar om dittan och dattan iaf nar jag orkar borja prata och de faktiskt forstar att jag kan prata portugisiska och inte bara "lite". Det ar ofta sa att de forstar vad jag sager och jag kan beratta saker, fast nar de ska beratta hanger jag sallan med helt och hallet. Eller sa latsas de forsta precis som jag gor ibland, man vet ju aldrig...
Solen ar ett stort plus, synd bara att man tvingas gora saker inomhus, enligt min mening for ofta.
Brasilianre ar helt enkelt bortskamda med sol, eller sa har jag traffat fel soltyper an sa lange
Insikter:
- Jag maste ha mer erfarenhet och utbildning om jag ska kunna leva i det har landet pa ett sadant satt som jag vill, och kanske skulle kunna tanka mig att gora senare i livet.
Vi har det sa valdigt bra i Sverige och speciellt i Lund (tycker jag)!!!
- lugnt vilket leder till att atminstone jag valdigt, valdigt sallan kannt mig hotad pa nagot satt.
- Jag kan cykla overallt (ingen har cykel har) staden har valdigt manga hoga och langa backar
- Forstar spraket! behover inte anstarnga mig for att formodligen forsta sammanhanget
- Battre luft
- Sedan har jag ju ett underbart kontaktnat!
Anda ar det i Sverige som manga ar ensamma och en del tar livet av sig. - Hoppas att den nya generation av svenkar tar sitt fornuft tillfanga och njuter av livet och gar ut och traffar nicea personer sa att de sjalva ocksa blir nicea!
klass skillnader syns pa ett konkret satt!
ett forfallet hoghus mitt i stan brevid en modern skyskrapa!
manniskor som sover pa gatan framfor ett modernt hoghus!
varje manniska som sover dar har sakert sin historia hur det kommer sig att de ligger dar, fast jag har blivit tillsagd att inte prata med dem, och jag ar val inte alltid lydig, fast det tar emot att prata med dem. Sa har fragat andra som bor har istallet. De sager beroende, inget hem, samre forhallanden an nu. Ush, Joanita sa att har ar det ju folk som ger dem mat och klader och sant.
Sedan ar det ju den dar kriminaliteten: Inte upplevt den, som tur ar. Har daremot fragat andra om de blivit ranade, senast igarkvall, och ja majoriteten av de som var i studentkoket hade blivit ranade, fast det var ju bara fyra st. och jag dar da. Har daremot varit radd nar jag gatt sjalv och det ar morkt. Joanita och pastorn och en del andra har skramt upp mig lite. Fast ibland tror jag att folk ar for radda for sitt eget basta.
Korruptionen vet jag att den finns och praglar en stor del av samhallet, fast jag kommer inte pa nagra konkreta exempel som jag varit med om.
Positivt: Halsningen gillar jag! Folk ar gladare har, inte sa stela och uttrakade som en del svenskar kan vara. De pratar mer, t.ex. pratar alla taxichaffisar om dittan och dattan iaf nar jag orkar borja prata och de faktiskt forstar att jag kan prata portugisiska och inte bara "lite". Det ar ofta sa att de forstar vad jag sager och jag kan beratta saker, fast nar de ska beratta hanger jag sallan med helt och hallet. Eller sa latsas de forsta precis som jag gor ibland, man vet ju aldrig...
Solen ar ett stort plus, synd bara att man tvingas gora saker inomhus, enligt min mening for ofta.
Brasilianre ar helt enkelt bortskamda med sol, eller sa har jag traffat fel soltyper an sa lange
Insikter:
- Jag maste ha mer erfarenhet och utbildning om jag ska kunna leva i det har landet pa ett sadant satt som jag vill, och kanske skulle kunna tanka mig att gora senare i livet.
Vi har det sa valdigt bra i Sverige och speciellt i Lund (tycker jag)!!!
- lugnt vilket leder till att atminstone jag valdigt, valdigt sallan kannt mig hotad pa nagot satt.
- Jag kan cykla overallt (ingen har cykel har) staden har valdigt manga hoga och langa backar
- Forstar spraket! behover inte anstarnga mig for att formodligen forsta sammanhanget
- Battre luft
- Sedan har jag ju ett underbart kontaktnat!
Anda ar det i Sverige som manga ar ensamma och en del tar livet av sig. - Hoppas att den nya generation av svenkar tar sitt fornuft tillfanga och njuter av livet och gar ut och traffar nicea personer sa att de sjalva ocksa blir nicea!
sábado, 11 de outubro de 2008
Stunden jag aldrig glommer
En dag, det var kanske en vecka sen. Nar jag tankte ta en promenad utanfor dagiset, sa motte jag en flicka pa elva ar ungefar. Hon brukade vara pa Cedel, sa jag kande henne lite.
"Oi, sorra" ropade hon
Jag gick fram och borjade prata lite. Sedan fragade jag var hon bodde.
Det visade sig att hon bodde precis bakom.
Jag visste att hennes familj levde i fattigdom, sa jag tvekade lite nar hon bjod mig att folja med till hennes hus.
I borjan av kvarteret satt en gammal man, han tittade konstigt pa mig. Inte undra pa det, det syntes ju pa mig att jag inte var en brasilianre och dessutom att jag var "rik".
Kande nar jag kom in att det har var ett fattigt litet omrade, som lag precis mittemot en stadio dar de hade olika arrangemang sasom katt-uppvisning.
Jag kom in i hennes hus, fick nog en liten chock. Det var ett litet rum, med spis och det var smutsigt och flugor svarmade lite. Jag reagerade daremot med fascination...
Fragade, hur manga som sov i rummet dar det bara fanns madrasser?. Det var tydligen fem barn och hennes mamma. Sedan fragade jag vad hennes mamma arbetade med och det var tydligen med att dela ut flygblad for ett av partierna. Da var namligen delstatsvalet i full gang.
(Vilket ingen som bor i Porto Algre kan undga att marka, speciellt inte jag nar jag hor valsangen varje gang jag forsoker sova. Nu har jag borjat med oronproppar for bilbruset och allt annat ljud. Ar dock lite obekvamt ibland... hehe)
Det var oerhort rorande att besoka denna lilla flickas hus och fa en liten uppfattning om hennes verklighet. Det som gav mig hopp var att hon visade upp det med stolthet och att hon i framtiden hade en drom om att bli skadespelerska, i en av alla de sapoperor som gar pa TV. Besoket gick valdigt fort, fast jag kommer ha med mig det resten av mitt liv, det ar nagot som ar sakert.
Regeringen har byggt hus at de manniskor som lever i fattigdom. Det ar ju bra, fast man kan ju fraga sig om det ar for att de vill att det ska se battre ut utat eller av snallhet.
"Oi, sorra" ropade hon
Jag gick fram och borjade prata lite. Sedan fragade jag var hon bodde.
Det visade sig att hon bodde precis bakom.
Jag visste att hennes familj levde i fattigdom, sa jag tvekade lite nar hon bjod mig att folja med till hennes hus.
I borjan av kvarteret satt en gammal man, han tittade konstigt pa mig. Inte undra pa det, det syntes ju pa mig att jag inte var en brasilianre och dessutom att jag var "rik".
Kande nar jag kom in att det har var ett fattigt litet omrade, som lag precis mittemot en stadio dar de hade olika arrangemang sasom katt-uppvisning.
Jag kom in i hennes hus, fick nog en liten chock. Det var ett litet rum, med spis och det var smutsigt och flugor svarmade lite. Jag reagerade daremot med fascination...
Fragade, hur manga som sov i rummet dar det bara fanns madrasser?. Det var tydligen fem barn och hennes mamma. Sedan fragade jag vad hennes mamma arbetade med och det var tydligen med att dela ut flygblad for ett av partierna. Da var namligen delstatsvalet i full gang.
(Vilket ingen som bor i Porto Algre kan undga att marka, speciellt inte jag nar jag hor valsangen varje gang jag forsoker sova. Nu har jag borjat med oronproppar for bilbruset och allt annat ljud. Ar dock lite obekvamt ibland... hehe)
Det var oerhort rorande att besoka denna lilla flickas hus och fa en liten uppfattning om hennes verklighet. Det som gav mig hopp var att hon visade upp det med stolthet och att hon i framtiden hade en drom om att bli skadespelerska, i en av alla de sapoperor som gar pa TV. Besoket gick valdigt fort, fast jag kommer ha med mig det resten av mitt liv, det ar nagot som ar sakert.
Regeringen har byggt hus at de manniskor som lever i fattigdom. Det ar ju bra, fast man kan ju fraga sig om det ar for att de vill att det ska se battre ut utat eller av snallhet.
quarta-feira, 8 de outubro de 2008
For er som undrar nagot om ett visst mote
Motet gick sweet och nu har jag shema som hela tiden uppdateras med saker jag kan gora per mail. Ett litet, litet problem nu ar att saker krockar.
Lite smatt och gott om en helg
Hej! Jag vet att jag inte skrivit pa lange, har bara inte kannt for det.
Det har hant valdigt mycket sen sist, kommer inte ihag allt nu.
Har traffat en finsk van, som pratar som Lilla My, hon kan namligen svenska for hennes pappa kommer fran Sverige. Om ni vill veta mer om henne sa finns hon pa facebook, Camilla Nyroth.
Aj, glomde ju att hennes sida e pa finska, aja fraga mig sa far ni veta mer.
Vi provade nattlivet for en fredagkvall har i Porto Alegre iaf. Ha, ha... (tyvarr inga bilder darifran, ingen hade kamera.)
Fick en filmkomentar det var kul!!!. For er som sett "Ciudade do homens"
- Har du pojkvan?
- Ja, i Sverige
- Han ar inte har
Da kunde jag inte halla mig fran skratt, sa da gick han.
Jag var aningen trott innan vi gick ut, fast kampade mig igenom till 04.30.
Sedan var det upp 07.30, skulle namligen ivag pa ett seminarium om kyrkans ungas verksamhet. Fick berom for min portugisiska igen, hander ganska ofta nufortiden, och jag har min vanliga komentar "jag studerade spanska i skolan"- vet inte hur manga ganger jag sagt det
Darefter lunchade jag med dem som varit med pa seminariumet.
En annan vanlig komentar ar: "Tjugo, jag trodde du var sexton" fast da sager man bara
" I Sverige far jag alltid aka buss billigare" och da skrattar alla och sa ar det urvarlden.
Efter seminariumet var det tillbaks med tunnelbana och sedan ungdomsgrupp har i Porto Alegre. Under ungdomsgruppen var det otroligt svart att halla ogonen oppna, hade ju sovit typ 2,5 timmar och varit igang hela dagen.
Skulle egentligen pa en fodelsedagsfest, hade t.om. kopt present, fast den far bli till nan annan. Jag gick pa middag hos Camilla istallet, fast innan dess tog jag en valbehovlig powernapp.
Det var himla trevligt hos Camilla!
Hon bor hos en 27-arig kvinna som forlorade sin man for ett ar sen i en hemsk olycka av nagot slag. Pa middagen var det en tjej till fran capoeiran, som ocksa ar volontar precis som Camilla.
Tjejen heter Nelle btw. Hon kommer fran Tyskland och bodde med en brasilianre som heter Rafael. Sen var det nagon konstig och lite rolig kille, som var 30, fick jag reda pa sen.
Vi pratade om olika satt att flirta i olika lander, just nu kommer jag inte ihag hur vi kom in pa det.
Ha, ha.............annu en dalig (inte daglig utan dalig) raggningsreplik, fran 30-aringen (minns inte vad han hette)
- Jag har hort att tjejer och killar anvander samma badrum i Sverige, e det sant?
- Ja
- Dush ocksa?, ska vi dusha du och jag darinne sen?
ha,ha.
- Noooo, Jag och min pojkvan brukar dusha tillsammans, men det ar inget man gor med vem som helst i Sverige.
Sen berattade 30-aringen att han hatade den har staten och staden, han bodde fortfarande hemma, fast han hade inte pengar att flytta for narvarande nar han studerade. Alla studenter jag traffat bor hemma, for att de inte har rad att bo nagon annan stans, fast att de jobbar vid sidan av. Finns inte direkt sa mycket till studiemedel har.
Darefter tittade vi pa nan brasilianskrulle, som jag inte minns nagot av, holl pa att somna hela tiden. Sov over hos Camilla iaf, valdigt skont. Inga motorcyklar och bilar som brusar som attan och ingen tupp som galer kl. sju!
HejHopp superlopp
Det har hant valdigt mycket sen sist, kommer inte ihag allt nu.
Har traffat en finsk van, som pratar som Lilla My, hon kan namligen svenska for hennes pappa kommer fran Sverige. Om ni vill veta mer om henne sa finns hon pa facebook, Camilla Nyroth.
Aj, glomde ju att hennes sida e pa finska, aja fraga mig sa far ni veta mer.
Vi provade nattlivet for en fredagkvall har i Porto Alegre iaf. Ha, ha... (tyvarr inga bilder darifran, ingen hade kamera.)
Fick en filmkomentar det var kul!!!. For er som sett "Ciudade do homens"
- Har du pojkvan?
- Ja, i Sverige
- Han ar inte har
Da kunde jag inte halla mig fran skratt, sa da gick han.
Jag var aningen trott innan vi gick ut, fast kampade mig igenom till 04.30.
Sedan var det upp 07.30, skulle namligen ivag pa ett seminarium om kyrkans ungas verksamhet. Fick berom for min portugisiska igen, hander ganska ofta nufortiden, och jag har min vanliga komentar "jag studerade spanska i skolan"- vet inte hur manga ganger jag sagt det
Darefter lunchade jag med dem som varit med pa seminariumet.
En annan vanlig komentar ar: "Tjugo, jag trodde du var sexton" fast da sager man bara
" I Sverige far jag alltid aka buss billigare" och da skrattar alla och sa ar det urvarlden.
Efter seminariumet var det tillbaks med tunnelbana och sedan ungdomsgrupp har i Porto Alegre. Under ungdomsgruppen var det otroligt svart att halla ogonen oppna, hade ju sovit typ 2,5 timmar och varit igang hela dagen.
Skulle egentligen pa en fodelsedagsfest, hade t.om. kopt present, fast den far bli till nan annan. Jag gick pa middag hos Camilla istallet, fast innan dess tog jag en valbehovlig powernapp.
Det var himla trevligt hos Camilla!
Hon bor hos en 27-arig kvinna som forlorade sin man for ett ar sen i en hemsk olycka av nagot slag. Pa middagen var det en tjej till fran capoeiran, som ocksa ar volontar precis som Camilla.
Tjejen heter Nelle btw. Hon kommer fran Tyskland och bodde med en brasilianre som heter Rafael. Sen var det nagon konstig och lite rolig kille, som var 30, fick jag reda pa sen.
Vi pratade om olika satt att flirta i olika lander, just nu kommer jag inte ihag hur vi kom in pa det.
Ha, ha.............annu en dalig (inte daglig utan dalig) raggningsreplik, fran 30-aringen (minns inte vad han hette)
- Jag har hort att tjejer och killar anvander samma badrum i Sverige, e det sant?
- Ja
- Dush ocksa?, ska vi dusha du och jag darinne sen?
ha,ha.
- Noooo, Jag och min pojkvan brukar dusha tillsammans, men det ar inget man gor med vem som helst i Sverige.
Sen berattade 30-aringen att han hatade den har staten och staden, han bodde fortfarande hemma, fast han hade inte pengar att flytta for narvarande nar han studerade. Alla studenter jag traffat bor hemma, for att de inte har rad att bo nagon annan stans, fast att de jobbar vid sidan av. Finns inte direkt sa mycket till studiemedel har.
Darefter tittade vi pa nan brasilianskrulle, som jag inte minns nagot av, holl pa att somna hela tiden. Sov over hos Camilla iaf, valdigt skont. Inga motorcyklar och bilar som brusar som attan och ingen tupp som galer kl. sju!
HejHopp superlopp
segunda-feira, 29 de setembro de 2008
Vinden vander- Gramado och Amandas verklighet
Hej!
Det var lange sen jag skrev.
Nu trivs jag battre och battre och battre!
I onsdags forklarade jag for Giseli, en kvinna som jobbar pa Cedel, att jag kommit senare till Cedel for att nagra barn i en barngrupp inte har haft respekt for mig, och sen bjod hon mig pa personalresan till Gramado, som jag trodde att jag skulle vara tvungen att bjuda in mig sjalv till.
Akte pa personalresa (torsdag-fredag) till en stad som heter Gramado, en stad som ar konstruerad for turism.
Dar fick jag mycket battre kontakt med mina arbetskollegor och hade det great!
En del brasilianare ar minst lika spontana som vissa studenter i Lund, atminstone nastan, trots att de ar 30 ar aldre.
Fick aven mer forstaelse for hur viktigt arbetet med barnen ar. Nagra berattade hur mycket arbetet betydde for dem. En kvinna som heter Leila sa att hon skulle hjalpa mig sa att jag kunde fa se de andra projekten inom Cepa. Cepa ar en sammanslutning av 7 st. projekt om jag forstatt det ratt. 1. projekt med barn pa sjukhus 2. Cedel 3. Lupicinio etc.
Pa kvallen skulle vi ga ut och dansa men inget var oppet, det var ju onsdag. Fast vi dansade pa gatan istallet. Sedan skramde jag livet ur Giseli nar jag kom bakifran och ville vara med pa fotografiet. Haha, glommer aldrig hennes face! fast sedan sa "hon gor det igen, sa tar vi ett nytt foto". En tant pa sadar, borjade prata i min mobiltelefon, fast hon visste att det inte var nan dar!
Det var roligt att se!
Jag lanade Joanitas kamera, som ar en gammal vanlig, fast det verkar som att det inte fungerat, for nar hon skulle framkalla den sa var det inga foton fran Gramado. Tusan ocksa! Fast en tjej pa jobbet har lovat visa mig hur orkut fungerar (deras motsvarighet till facebook) sa forhoppningsvis kan jag kopiera deras bilder eller om de skickar eller nat.
Jag fick aven se en liten chokladfabrik!
Naturen var ocksa valdigt fin! Se bild nedan
Gramado paminde lite om den dar perfekta staden i "Shreak"
Sedan var jag hemma i mitt nuvarande hem i en och en halv timme eller sa d.v.s. en lagenhet mitt i Porto Alegre. Narmare bestamt "João Pessoa, enfrente de Bric" sa brukar jag saga nar jag tar taxi. Bric ar marknaden de har pa sondagar i parken mitt emot lagenheten dar jag bor.
Sedan var det dags att bege sig igen. Jag hade namligen bestamt att aka och halsa pa Amanda i LaJeado, det var hennes fodelsedag. Vi begav oss till Rodoviária (busshallsplatsen) dar det ar farligt, speciellt pa kvallen som det var nu, men Joanita var med mig. Akte buss knappt tva timmar och under farden kande jag mig lycklig.
Pa busshallsplatsen mottes jag av Amanda, en av pastorerna som tar hand om henne och hans dotter Rebecka, tror jag hon hette. Nar jag kom in i huset dar Amanda bor fick jag en smarre chock. Var detta ett hus i USA fast med tysk touch?
Jag hann observera poolen innan vi gick in i glasverandan. Annu nagot nytt. De borjade sjunga for oss! forst valkomstsang for mig och sedan fodelsedagssang for Amanda och en annan kvinna som ocksa fyllde ar.
Sedan var det dags for att ata lite till fast att jag hade atit kvallsmat innan jag akte. hotdog och tarta kan man ju inte saga nej till! Provade aven en liten klunk annanasdrink, alltsa alkohol i en stor annanas. Mycket festligt!
Halsade aven pa massa manniskor som var dar och Amanda forsokte forklara hur alla familjerna var konstrituerade. Fattade ungefar.
Val inne pa Amandas rum, som ser ut som ett typiskt killrum i ett dockskap (egentligen ar det Christians rum (lill killen pa nio eller nat sant). Ja,ja fragade i alla fall rakt pa sak om det var hennes fodelsedag idag eller imorgon (de som kanner mig, vet ju att jag kan vara tankspridd). Det var idag sa jag gav henne min present, ett litet armband som jag kopt pa kyrkans dag, vilket var gjort av indígenas (ursprungsbefolkningen).
Hm, tanker, vad gjorde vi egentligen sen. Aha just det, vi sov och pratade.
Jag vaknade kl 07.00 av en tupp som gal hogt och ljudligt (Amandas granne har en tupp). Typiskt nar jag precis lart mig att somna till alla ljud i Porto Alegre. Bilbruset, sophamtarnas prat och propaganda sang pa grund av det stundande valet i Rio grande de Sul.
Darefter gick vi till ungdomsgruppen for att efter en stund inse att pappan i den familj Amanda bor i hade sagt fel tid. I sommarvarmen (enligt Sveriges termometer) gick vi till en av pastorernas hus och fragade nar motet borjade. Det var bara en halvtimme fel, sma saker, fast kanndes inte riktigt sa nar man har for varma klader pa sig.
Sedan sjung vi med ungdomsgruppen och holl en presentation om Sverige med powerpoint presentation. En tjej i ungdomsgruppen sag ut att harstamma fran en indígenas, snackade lite med henne och fragade var man kunde kopa horlurar, for mina har gatt sonder. Jag e ju bra pa att gora sonder saker!
Tyvarr har inte affarerna i LaJeado oppet Överdrivet lange. (Felix pa jobbet larde mig att gora Ö och Ä idag, fast det tar ju langre tid att skriva sa ni far sta ut med att gissa vad jag menar) btw, om ni vill se hur orkut (brasiliansk motsvarighet till facebook) ser ut ar adressen http://www.orkut.com/
Darefter letade vi efter Sorveboom, hittade inte den da, fast hittade en annan utan kulglass.
Minns inte riktigt, men under de tva dagar jag tillbringade i Amandas verklighet at vi pa Sorvebom tva ganger.
Pa kvallen var det varbal, hade kanske aningen for fin klanning, fast det njot jag av. Kul att anvanda balklanning var ju ett tag sen! Pastor Erik och hans fru (vad heter hon nu?)- Amanda hjalp mig! ar valdigt trevliga. Vi satt med dem under balen och frun har bott ungefar halva livet i USA sa bada kunde valdigt bra engelska. Sedan var det buffé som det alltid ar i Brasilien- Hur kommer det sig att svenskar inte har det for jamnan utan bara pa picknickar och under vissa festligheter?
Dans blev det ocksa. Jag och Amanda improviserade! (fast kunde inte hjalpa att jag saknade min angel lite) ca 24.15 var vi trotta sa tog naturligtvis bilen tillbaka. Familjen fragade om vi ville upp till kyrkan dan darpa, och jag gav ett svar som jag gillar. "Depende de despertamos" "Det beror pa nar vi vaknar" (ni far garna ratta, for jag mixar fortfarande portugisiska med spanska nar jag inte ar saker)
Vi vaknade 11.30! Susie (mamman i familjen) sade att pastor Erik var pa vag. Jag och Amanda forstod nog inte riktigt! For nar vi var fardiga hade alla vantat pa oss en halvtimme. Vi skulle tydligen ata pa en restaurang pa landet. Idag blev lunchen frukost.
Sedan visade det sig att det inte alls var nagon restaurang vi skulle till, utan till en familj pa landet.
Gud, vad vackert det var! En riktig sommardrom!
Familjen hade ett litet jordbruk (Amanda har lovat skicka bilderna som vi tog med hennes kamera). Dar sitter vi och ater egengjord glass med jordgubbar, medan vi samtidigt sprakar med prastfrun om kapitalism. Tank vilken harlig dag!
Pa eftermiddagen ringde jag kara Joanita och fragade nar det var bast att aka till Porto Alegre. Hon sa att det var bast om jag stannade en natt till for efter fotbollsmatcher finns det manga alkoholiserade personer ute, speciellt dar jag bor. Snacka om att oroa sig, fast jag har ju ingen aning, och hade inget emot att stanna en natt till.
Sa det var tidigt upp igen vilket ledde till lite somn. Darefter hamnade bussen hem i bilko, fast det var ganska skont, fick man tid att tanka lite, hade dock svart att samla tankarna.
Hade borjat trivas i LaJeado, pa sa kort tid, fast langtade efter Joanita.
Tog ledigt fran jobbet pa Cedel och satt en del vid datorn, var trott efter allt.
Har hant lite sen dess, men nu ar kl. 23.08 sa nu ska jag duscha och sen forsoka sova hejsvej
Det var lange sen jag skrev.
Nu trivs jag battre och battre och battre!
I onsdags forklarade jag for Giseli, en kvinna som jobbar pa Cedel, att jag kommit senare till Cedel for att nagra barn i en barngrupp inte har haft respekt for mig, och sen bjod hon mig pa personalresan till Gramado, som jag trodde att jag skulle vara tvungen att bjuda in mig sjalv till.
Akte pa personalresa (torsdag-fredag) till en stad som heter Gramado, en stad som ar konstruerad for turism.
Dar fick jag mycket battre kontakt med mina arbetskollegor och hade det great!
En del brasilianare ar minst lika spontana som vissa studenter i Lund, atminstone nastan, trots att de ar 30 ar aldre.
Fick aven mer forstaelse for hur viktigt arbetet med barnen ar. Nagra berattade hur mycket arbetet betydde for dem. En kvinna som heter Leila sa att hon skulle hjalpa mig sa att jag kunde fa se de andra projekten inom Cepa. Cepa ar en sammanslutning av 7 st. projekt om jag forstatt det ratt. 1. projekt med barn pa sjukhus 2. Cedel 3. Lupicinio etc.
Pa kvallen skulle vi ga ut och dansa men inget var oppet, det var ju onsdag. Fast vi dansade pa gatan istallet. Sedan skramde jag livet ur Giseli nar jag kom bakifran och ville vara med pa fotografiet. Haha, glommer aldrig hennes face! fast sedan sa "hon gor det igen, sa tar vi ett nytt foto". En tant pa sadar, borjade prata i min mobiltelefon, fast hon visste att det inte var nan dar!
Det var roligt att se!
Jag lanade Joanitas kamera, som ar en gammal vanlig, fast det verkar som att det inte fungerat, for nar hon skulle framkalla den sa var det inga foton fran Gramado. Tusan ocksa! Fast en tjej pa jobbet har lovat visa mig hur orkut fungerar (deras motsvarighet till facebook) sa forhoppningsvis kan jag kopiera deras bilder eller om de skickar eller nat.
Jag fick aven se en liten chokladfabrik!
Naturen var ocksa valdigt fin! Se bild nedan
Gramado paminde lite om den dar perfekta staden i "Shreak"
Sedan var jag hemma i mitt nuvarande hem i en och en halv timme eller sa d.v.s. en lagenhet mitt i Porto Alegre. Narmare bestamt "João Pessoa, enfrente de Bric" sa brukar jag saga nar jag tar taxi. Bric ar marknaden de har pa sondagar i parken mitt emot lagenheten dar jag bor.
Sedan var det dags att bege sig igen. Jag hade namligen bestamt att aka och halsa pa Amanda i LaJeado, det var hennes fodelsedag. Vi begav oss till Rodoviária (busshallsplatsen) dar det ar farligt, speciellt pa kvallen som det var nu, men Joanita var med mig. Akte buss knappt tva timmar och under farden kande jag mig lycklig.
Pa busshallsplatsen mottes jag av Amanda, en av pastorerna som tar hand om henne och hans dotter Rebecka, tror jag hon hette. Nar jag kom in i huset dar Amanda bor fick jag en smarre chock. Var detta ett hus i USA fast med tysk touch?
Jag hann observera poolen innan vi gick in i glasverandan. Annu nagot nytt. De borjade sjunga for oss! forst valkomstsang for mig och sedan fodelsedagssang for Amanda och en annan kvinna som ocksa fyllde ar.
Sedan var det dags for att ata lite till fast att jag hade atit kvallsmat innan jag akte. hotdog och tarta kan man ju inte saga nej till! Provade aven en liten klunk annanasdrink, alltsa alkohol i en stor annanas. Mycket festligt!
Halsade aven pa massa manniskor som var dar och Amanda forsokte forklara hur alla familjerna var konstrituerade. Fattade ungefar.
Val inne pa Amandas rum, som ser ut som ett typiskt killrum i ett dockskap (egentligen ar det Christians rum (lill killen pa nio eller nat sant). Ja,ja fragade i alla fall rakt pa sak om det var hennes fodelsedag idag eller imorgon (de som kanner mig, vet ju att jag kan vara tankspridd). Det var idag sa jag gav henne min present, ett litet armband som jag kopt pa kyrkans dag, vilket var gjort av indígenas (ursprungsbefolkningen).
Hm, tanker, vad gjorde vi egentligen sen. Aha just det, vi sov och pratade.
Jag vaknade kl 07.00 av en tupp som gal hogt och ljudligt (Amandas granne har en tupp). Typiskt nar jag precis lart mig att somna till alla ljud i Porto Alegre. Bilbruset, sophamtarnas prat och propaganda sang pa grund av det stundande valet i Rio grande de Sul.
Darefter gick vi till ungdomsgruppen for att efter en stund inse att pappan i den familj Amanda bor i hade sagt fel tid. I sommarvarmen (enligt Sveriges termometer) gick vi till en av pastorernas hus och fragade nar motet borjade. Det var bara en halvtimme fel, sma saker, fast kanndes inte riktigt sa nar man har for varma klader pa sig.
Sedan sjung vi med ungdomsgruppen och holl en presentation om Sverige med powerpoint presentation. En tjej i ungdomsgruppen sag ut att harstamma fran en indígenas, snackade lite med henne och fragade var man kunde kopa horlurar, for mina har gatt sonder. Jag e ju bra pa att gora sonder saker!
Tyvarr har inte affarerna i LaJeado oppet Överdrivet lange. (Felix pa jobbet larde mig att gora Ö och Ä idag, fast det tar ju langre tid att skriva sa ni far sta ut med att gissa vad jag menar) btw, om ni vill se hur orkut (brasiliansk motsvarighet till facebook) ser ut ar adressen http://www.orkut.com/
Darefter letade vi efter Sorveboom, hittade inte den da, fast hittade en annan utan kulglass.
Minns inte riktigt, men under de tva dagar jag tillbringade i Amandas verklighet at vi pa Sorvebom tva ganger.
Pa kvallen var det varbal, hade kanske aningen for fin klanning, fast det njot jag av. Kul att anvanda balklanning var ju ett tag sen! Pastor Erik och hans fru (vad heter hon nu?)- Amanda hjalp mig! ar valdigt trevliga. Vi satt med dem under balen och frun har bott ungefar halva livet i USA sa bada kunde valdigt bra engelska. Sedan var det buffé som det alltid ar i Brasilien- Hur kommer det sig att svenskar inte har det for jamnan utan bara pa picknickar och under vissa festligheter?
Dans blev det ocksa. Jag och Amanda improviserade! (fast kunde inte hjalpa att jag saknade min angel lite) ca 24.15 var vi trotta sa tog naturligtvis bilen tillbaka. Familjen fragade om vi ville upp till kyrkan dan darpa, och jag gav ett svar som jag gillar. "Depende de despertamos" "Det beror pa nar vi vaknar" (ni far garna ratta, for jag mixar fortfarande portugisiska med spanska nar jag inte ar saker)
Vi vaknade 11.30! Susie (mamman i familjen) sade att pastor Erik var pa vag. Jag och Amanda forstod nog inte riktigt! For nar vi var fardiga hade alla vantat pa oss en halvtimme. Vi skulle tydligen ata pa en restaurang pa landet. Idag blev lunchen frukost.
Sedan visade det sig att det inte alls var nagon restaurang vi skulle till, utan till en familj pa landet.
Gud, vad vackert det var! En riktig sommardrom!
Familjen hade ett litet jordbruk (Amanda har lovat skicka bilderna som vi tog med hennes kamera). Dar sitter vi och ater egengjord glass med jordgubbar, medan vi samtidigt sprakar med prastfrun om kapitalism. Tank vilken harlig dag!
Pa eftermiddagen ringde jag kara Joanita och fragade nar det var bast att aka till Porto Alegre. Hon sa att det var bast om jag stannade en natt till for efter fotbollsmatcher finns det manga alkoholiserade personer ute, speciellt dar jag bor. Snacka om att oroa sig, fast jag har ju ingen aning, och hade inget emot att stanna en natt till.
Sa det var tidigt upp igen vilket ledde till lite somn. Darefter hamnade bussen hem i bilko, fast det var ganska skont, fick man tid att tanka lite, hade dock svart att samla tankarna.
Hade borjat trivas i LaJeado, pa sa kort tid, fast langtade efter Joanita.
Tog ledigt fran jobbet pa Cedel och satt en del vid datorn, var trott efter allt.
Har hant lite sen dess, men nu ar kl. 23.08 sa nu ska jag duscha och sen forsoka sova hejsvej
Assinar:
Postagens (Atom)
