En bit av ett livsöde

Efter capoeiran den 13 oktober, sa trodde jag, Camilla, Jissa (hon som Camilla bor med) och en annan kille att det var danstraning, men det var det inte. Till slut fick tag i nagon som kunde beratta att det inte var nagon traning, det hade lararen tydligen sagt. For en gangs skull kunde ingen skylla pa mig for att jag glomt det, for det var forsta gangen for mig. Jissa skutsade killen hem och jag och Camilla ockte ocksa med. Han (hm tror han hette Paulo, eller nat sant) brukade ga annars fast att det var en lang vag. Han hade helt enkelt inga pengar till att ta buss eller taxi. Han bodde mitt i en favela. Han sa att det var farligt dar, fast Jissa (eller hur man nu stavar det) brydde sig inte. Inte jag heller. Det var svart att ta sig fram med bil for det var inte asfalt i favelan och backarna var branta, fast allt gick bra.Nar vi kom fram, himla fin utsikt!!! sag hela Porto Alegre med alla lampor, synd att jag inte hade kamera med laddat batteri med. Tog med mobilen, men det blev bara morkt och vita prickar. Det som ar svart ar att se nagon som ar sa grym pa att dansa och som verkar ha en drom om att lyckas, vilket alla har. fast hur ska han kunna lyckas om han maste jobba hela tiden for att forsorja sin familj och har hoppat av skolan for att jobba. Ja, man hoppas ju att det loser sig!