Resan till Iguasu

Hoppas ni upptäckt bilden längst ner, finns mer pa facebook!
Nu har jag kommit till den där punkten att jag börjar glömma allt jag borde skriva om. "Vilket e bade bra och daligt"- eller nat annat.

Denna resa började mindre bra om man säger sa.
Vi, d.v.s. jag, Amanda och Joanita kom inte pa bussen för att jag inte hade nagon stämpel i mitt pass och även en annan anledning som jag lovat att inte säga.

Tur för mig och Amanda att vi hade Joanita med oss som kunde ändra biljetterna till dan därpa. Amanda fick sova över här hos mig och Joanita, sa nu fick Amanda ocksa uppleva bade nackdel och fordel med att bo just här d.v.s. traffik och oljud nar man ska sova (haha skadeglädje, Amanda hade inga öronproppar). Fördelen är den underbara parken precis här utanför! Bilder kommer sasmaningom hit, när jag orkar med att ladda ner dem till bade facebook, orkut och här.

Jag ringde till Edson (var kordinator, som jag trodde skulle ha svar pa allt) och berattade min historia hur jag inte fick stämpel i passet.

Hur jag inte fick stämpel i passet (var beredd pa att den inte är helt korrekt, även en san som jag far minnesluckor)

När vi kom till São Paulo flygplats, den 26 augusti, var där en kontroll för att fa stämpel i passet samt ett viktigt dokument. I kontrollen var det ungefar fyra st. killar samtidigt som fragade varifran vi kom, vilken stad och om alla hade lika ljust har som jag, eller nat i den stilen. - amanda, jenny, elin, minns ni?
I alla fall sa fick alla utom jag stämpel i passet för när jag började ta fram mitt pass, sa var det inte nödvandigt, sa dem. Naiv som jag var tänkte jag att jag kanske fatt ett anoorlunda dokument eller nat. Berest ar jag ju inte, och jag trodde väl att de skötte sitt jobb.

Tillbaka till dagen vi egentligen skulle akt till Iguasu
Detta berattade jag for Edson i telefon och fragade vad jag skulle göra.
Han sa att han aldrig hade hört talas som nagot sadant innan och att jag nog maste besöka den federala polisen pa Porto Alegres flygplats och vara där senast klockan nio imorgonbitti. Tror ni jag blev lugnare av det här?

Sällan- Till slut lugnade vi alla ner oss och jag ringde till Pastor Claudio
Puh, räddare i nöden!
Han sa att han skulle ringa till polisen och sedan höra hur vi skulle atgärda det, men att jag kunde vara lugn och att han skulle skutsa mig om det behövdes.

Dan därpa ringde vi till Claudio och han sa att vi maste aka till polisen sa det gjorde vi. Han förklarade att det var ganska vanligt att de inte stämplade i São Paulo, vilket är ett av Brasiliens mysterium. - Kanske berodde det pa brist pa utbildning eller bara vanlig lättja
Först till det närmaste kontoret här i Porto Alegre, fast där var det en sur gubbe som sa "that is no my bussnies"
Nu begav vi oss till flygplatsen där de fixade det at oss när vi väl hittat poliskontoret som var gömt för att det är säkrare eller nat.

Nu borjar jag bli trött igen! see you later aligator- finns mycket mer att beratta

En bit av ett livsöde

Efter capoeiran den 13 oktober, sa trodde jag, Camilla, Jissa (hon som Camilla bor med) och en annan kille att det var danstraning, men det var det inte. Till slut fick tag i nagon som kunde beratta att det inte var nagon traning, det hade lararen tydligen sagt. For en gangs skull kunde ingen skylla pa mig for att jag glomt det, for det var forsta gangen for mig. Jissa skutsade killen hem och jag och Camilla ockte ocksa med. Han (hm tror han hette Paulo, eller nat sant) brukade ga annars fast att det var en lang vag. Han hade helt enkelt inga pengar till att ta buss eller taxi. Han bodde mitt i en favela. Han sa att det var farligt dar, fast Jissa (eller hur man nu stavar det) brydde sig inte. Inte jag heller. Det var svart att ta sig fram med bil for det var inte asfalt i favelan och backarna var branta, fast allt gick bra.Nar vi kom fram, himla fin utsikt!!! sag hela Porto Alegre med alla lampor, synd att jag inte hade kamera med laddat batteri med. Tog med mobilen, men det blev bara morkt och vita prickar. Det som ar svart ar att se nagon som ar sa grym pa att dansa och som verkar ha en drom om att lyckas, vilket alla har. fast hur ska han kunna lyckas om han maste jobba hela tiden for att forsorja sin familj och har hoppat av skolan for att jobba. Ja, man hoppas ju att det loser sig!

Insikter och saker som ar svara att beskriva, ska daremot forsoka.

Brasilien:
klass skillnader syns pa ett konkret satt!
ett forfallet hoghus mitt i stan brevid en modern skyskrapa!
manniskor som sover pa gatan framfor ett modernt hoghus!

varje manniska som sover dar har sakert sin historia hur det kommer sig att de ligger dar, fast jag har blivit tillsagd att inte prata med dem, och jag ar val inte alltid lydig, fast det tar emot att prata med dem. Sa har fragat andra som bor har istallet. De sager beroende, inget hem, samre forhallanden an nu. Ush, Joanita sa att har ar det ju folk som ger dem mat och klader och sant.

Sedan ar det ju den dar kriminaliteten: Inte upplevt den, som tur ar. Har daremot fragat andra om de blivit ranade, senast igarkvall, och ja majoriteten av de som var i studentkoket hade blivit ranade, fast det var ju bara fyra st. och jag dar da. Har daremot varit radd nar jag gatt sjalv och det ar morkt. Joanita och pastorn och en del andra har skramt upp mig lite. Fast ibland tror jag att folk ar for radda for sitt eget basta.

Korruptionen vet jag att den finns och praglar en stor del av samhallet, fast jag kommer inte pa nagra konkreta exempel som jag varit med om.

Positivt: Halsningen gillar jag! Folk ar gladare har, inte sa stela och uttrakade som en del svenskar kan vara. De pratar mer, t.ex. pratar alla taxichaffisar om dittan och dattan iaf nar jag orkar borja prata och de faktiskt forstar att jag kan prata portugisiska och inte bara "lite". Det ar ofta sa att de forstar vad jag sager och jag kan beratta saker, fast nar de ska beratta hanger jag sallan med helt och hallet. Eller sa latsas de forsta precis som jag gor ibland, man vet ju aldrig...

Solen ar ett stort plus, synd bara att man tvingas gora saker inomhus, enligt min mening for ofta.
Brasilianre ar helt enkelt bortskamda med sol, eller sa har jag traffat fel soltyper an sa lange

Insikter:
- Jag maste ha mer erfarenhet och utbildning om jag ska kunna leva i det har landet pa ett sadant satt som jag vill, och kanske skulle kunna tanka mig att gora senare i livet.

Vi har det sa valdigt bra i Sverige och speciellt i Lund (tycker jag)!!!
- lugnt vilket leder till att atminstone jag valdigt, valdigt sallan kannt mig hotad pa nagot satt.
- Jag kan cykla overallt (ingen har cykel har) staden har valdigt manga hoga och langa backar
- Forstar spraket! behover inte anstarnga mig for att formodligen forsta sammanhanget
- Battre luft
- Sedan har jag ju ett underbart kontaktnat!

Anda ar det i Sverige som manga ar ensamma och en del tar livet av sig. - Hoppas att den nya generation av svenkar tar sitt fornuft tillfanga och njuter av livet och gar ut och traffar nicea personer sa att de sjalva ocksa blir nicea!

Stunden jag aldrig glommer

En dag, det var kanske en vecka sen. Nar jag tankte ta en promenad utanfor dagiset, sa motte jag en flicka pa elva ar ungefar. Hon brukade vara pa Cedel, sa jag kande henne lite.
"Oi, sorra" ropade hon

Jag gick fram och borjade prata lite. Sedan fragade jag var hon bodde.
Det visade sig att hon bodde precis bakom.
Jag visste att hennes familj levde i fattigdom, sa jag tvekade lite nar hon bjod mig att folja med till hennes hus.

I borjan av kvarteret satt en gammal man, han tittade konstigt pa mig. Inte undra pa det, det syntes ju pa mig att jag inte var en brasilianre och dessutom att jag var "rik".
Kande nar jag kom in att det har var ett fattigt litet omrade, som lag precis mittemot en stadio dar de hade olika arrangemang sasom katt-uppvisning.

Jag kom in i hennes hus, fick nog en liten chock. Det var ett litet rum, med spis och det var smutsigt och flugor svarmade lite. Jag reagerade daremot med fascination...
Fragade, hur manga som sov i rummet dar det bara fanns madrasser?. Det var tydligen fem barn och hennes mamma. Sedan fragade jag vad hennes mamma arbetade med och det var tydligen med att dela ut flygblad for ett av partierna. Da var namligen delstatsvalet i full gang.
(Vilket ingen som bor i Porto Algre kan undga att marka, speciellt inte jag nar jag hor valsangen varje gang jag forsoker sova. Nu har jag borjat med oronproppar for bilbruset och allt annat ljud. Ar dock lite obekvamt ibland... hehe)

Det var oerhort rorande att besoka denna lilla flickas hus och fa en liten uppfattning om hennes verklighet. Det som gav mig hopp var att hon visade upp det med stolthet och att hon i framtiden hade en drom om att bli skadespelerska, i en av alla de sapoperor som gar pa TV. Besoket gick valdigt fort, fast jag kommer ha med mig det resten av mitt liv, det ar nagot som ar sakert.

Regeringen har byggt hus at de manniskor som lever i fattigdom. Det ar ju bra, fast man kan ju fraga sig om det ar for att de vill att det ska se battre ut utat eller av snallhet.

For er som undrar nagot om ett visst mote

Motet gick sweet och nu har jag shema som hela tiden uppdateras med saker jag kan gora per mail. Ett litet, litet problem nu ar att saker krockar.

Lite smatt och gott om en helg

Hej! Jag vet att jag inte skrivit pa lange, har bara inte kannt for det.
Det har hant valdigt mycket sen sist, kommer inte ihag allt nu.

Har traffat en finsk van, som pratar som Lilla My, hon kan namligen svenska for hennes pappa kommer fran Sverige. Om ni vill veta mer om henne sa finns hon pa facebook, Camilla Nyroth.
Aj, glomde ju att hennes sida e pa finska, aja fraga mig sa far ni veta mer.

Vi provade nattlivet for en fredagkvall har i Porto Alegre iaf. Ha, ha... (tyvarr inga bilder darifran, ingen hade kamera.)
Fick en filmkomentar det var kul!!!. For er som sett "Ciudade do homens"
- Har du pojkvan?
- Ja, i Sverige
- Han ar inte har
Da kunde jag inte halla mig fran skratt, sa da gick han.
Jag var aningen trott innan vi gick ut, fast kampade mig igenom till 04.30.
Sedan var det upp 07.30, skulle namligen ivag pa ett seminarium om kyrkans ungas verksamhet. Fick berom for min portugisiska igen, hander ganska ofta nufortiden, och jag har min vanliga komentar "jag studerade spanska i skolan"- vet inte hur manga ganger jag sagt det
Darefter lunchade jag med dem som varit med pa seminariumet.
En annan vanlig komentar ar: "Tjugo, jag trodde du var sexton" fast da sager man bara
" I Sverige far jag alltid aka buss billigare" och da skrattar alla och sa ar det urvarlden.
Efter seminariumet var det tillbaks med tunnelbana och sedan ungdomsgrupp har i Porto Alegre. Under ungdomsgruppen var det otroligt svart att halla ogonen oppna, hade ju sovit typ 2,5 timmar och varit igang hela dagen.
Skulle egentligen pa en fodelsedagsfest, hade t.om. kopt present, fast den far bli till nan annan. Jag gick pa middag hos Camilla istallet, fast innan dess tog jag en valbehovlig powernapp.
Det var himla trevligt hos Camilla!
Hon bor hos en 27-arig kvinna som forlorade sin man for ett ar sen i en hemsk olycka av nagot slag. Pa middagen var det en tjej till fran capoeiran, som ocksa ar volontar precis som Camilla.
Tjejen heter Nelle btw. Hon kommer fran Tyskland och bodde med en brasilianre som heter Rafael. Sen var det nagon konstig och lite rolig kille, som var 30, fick jag reda pa sen.
Vi pratade om olika satt att flirta i olika lander, just nu kommer jag inte ihag hur vi kom in pa det.
Ha, ha.............annu en dalig (inte daglig utan dalig) raggningsreplik, fran 30-aringen (minns inte vad han hette)
- Jag har hort att tjejer och killar anvander samma badrum i Sverige, e det sant?
- Ja
- Dush ocksa?, ska vi dusha du och jag darinne sen?
ha,ha.
- Noooo, Jag och min pojkvan brukar dusha tillsammans, men det ar inget man gor med vem som helst i Sverige.

Sen berattade 30-aringen att han hatade den har staten och staden, han bodde fortfarande hemma, fast han hade inte pengar att flytta for narvarande nar han studerade. Alla studenter jag traffat bor hemma, for att de inte har rad att bo nagon annan stans, fast att de jobbar vid sidan av. Finns inte direkt sa mycket till studiemedel har.
Darefter tittade vi pa nan brasilianskrulle, som jag inte minns nagot av, holl pa att somna hela tiden. Sov over hos Camilla iaf, valdigt skont. Inga motorcyklar och bilar som brusar som attan och ingen tupp som galer kl. sju!

HejHopp superlopp