Nu har allvaret borjat

Nu bor jag hos en gammal tant som forlorade sin man for ett ar sen, dvs en anka. Hon ar gammal engelsk larare sa hon pratar mycket bra engelska och ar jatte snall och trevlig. Nagot internet har hon inte sa nu skriver jag fran fritidshemmet jag ar pa. Det ar ett fritidshem for barn som bor i mycket fattiga familjer. Fritidshemmet finansieras med pengar fran staten och andra lander som stoder verksamheten. exempelvis har det fatt pengar fran den japanska regeringen att bygga ut. Den nya byggnaden kommer vara klar 7 november, men jag ar antagligen i Fortaleza i norra Brasilien med Emma Gustavsson, en av svenska kyrkans missionar, da. Senaste veckan har jag bott i ett hotell i Porto Alegres centrum, med Amanda, Jenny, och Elin. Edson har varit var kordinator och han pratar ocksa engelska. Vi har besokt olika stallen t.ex. ett lutheransk laroinstitut. Det kostar valdigt mycket att skaffa sig en hog utbildning, sa pa det laroinstitutet var det bara rika studenter som gick. Vi traffade tva som visade runt oss. Sedan tog de tag/tunnelbana med oss och vi larde dem svenska svarord, medan de larde oss portugisiska, fast svarorden finns i Jennys anteckningsbok for det var hon som var mest angelagen. Sedan efter det traffade vi en kvinna som heter Lasi och antligen fick vi praktisera var portugisiska mer. Hon tog oss till ett slags festival liknande omrade som hade temat gautchos. Gautchos ar en gammal machokultur som lever fortfarande. De ser ut ungefar som Caoboys. Nasta dag besokte vi ett nybyggt konstmuseum med Lasi. Dar hade vi en engelsk talande quide. Museumet var valdigt vackert och valdigt ekologiskt byggt exempelvis renade de sitt vatten till skilland fran i andra byggnader. I andra byggnader gar avfallet i manga fall rakt ut i floden. Har i Brasilien har de inga element eller isolering och bara ett glas i fonstrena vilket gor att det ibland kan vara kallt inomhus och varmt utomhus beroende pa vagarna. Nar vi hade varit pa museumet skildes vi fran Lasi och hon sa att hon och jag skulle ga ut och dansa samba nagon dag, eftersom jag skulle stanna i Porto Alegre. Sibeli, som jag namde i forra inlgget, har umgatts mycket med oss i grupp och vi har blivit mycket goda vanner allihopa. Det var sorgligt nar Elin, Jenny och Amanda akte. Tur att Sibeli bor har i Porto Alegre, fast hon studerar och hoppas pa att fa jobb igen. Sa jag far se nar vi traffas. Barnen har ar valdigt sota och glada. Fast igar, forsta dagen, nar jag var pa ett slags personalmote fick jag reda pa att nagra barn hade varit drogpaverkade for nogra dagar sedan. Droger ar ett stort problem dar barnen bor. De aven talade om en flicka som inte hade nagonstans att sova for att hennes pappa drack, och massa annat. Jag forstod inte hela situationen. Fritidshemmer ligger nara ett farligt kvarter sa jag gar aldrig sjalv, fast det ar framst pa natten/kvallen och morgonen. Hejda for denna gangen