Helgen var sweet och i sondags natt skrev jag krav lista

Hej allihopa!

I lordags var jag pa en luteheransk musikfestival tavling i Salio Poldo som pastor Claudio i princip hade ordnat sjalv vilket han hade berattat nagra dagar tidigare, synd att kameran inte fungerade.
Fast lyssnade bara en stund, darefter foljde jag med pastorns son, Gergio, tror jag han heter, som jag snackade ganska mycket med forra forra helgen.

Vi spelade volleyboll med en annan ungdomsgrupp, aven nar det regnade. Till slut regnade det alldeles for mycket sa vi tog in pa ett cafe. Den andra ungdomsgruppen tyckte att jag pratade bra portugisiska. Sedan efter ett tag nar kl. var typ atta sa skulle fyra killar sticka, en fran min forsamlings ungdomsgrupp, och sa kom vi aker nu. Oj, jaha, skulle jag ta taget med dem nu? Hade inte fattat det helt och hallet nar de fragade.
Sa jag var tvungen att ringa Claudio och saga att jag akte med dem hem istallet, eller rattare sagt Claudio ringde mig innan jag hann ringa honom. Tagresan var skoj, forsokte forklara hur tagsatena sag ut i Sverige och fragade dem lite fragor. Killen som ar med i min ungdomsgrupp, han kanske heter Rafael, var tvungen att gora ovningar infor militaren om jag forstod det ratt sa han hade inte sa mycket tid for andra aktiviteter, an kyrkan. Han verkade inte gilla det sa mycket for han fragade efterat om man var tvungen att gora lumpen i Sverige.

Dagen efter var det nan speciell massa pa samma stalle och nagon form av forsaljning, sa det var tidigt uppe. Jag tog bussen med en stor skara pensionarer. Satt brevid en gammal man som tydligen hade studerat nagot i Tyskland, vet inte riktigt vad, och jag fick aterigen beratta att jag inte kan tyska, fast vi pratade portugisiska istallet och det gick bra. Nar vi kom fram var det en tant som hogg tag i mig och tyckte att jag skulle prata engelska med henne. Jag foljde med henne och hennes andra vanner. Tala engelska struntade jag dock i, det gor jag anda nar jag inte forstar, sa talade portugisiska med dem och det gick bra.

Det visade sig vara forsaljning av mat, godsaker och lite smycken som gick till olika valgorande andamal. Gjorde slut pa de fa pengar jag hade med och hejade pa folk som jag traffat innan. Skrev aven ner min mail for att fa mer info om arbete mot kvinnovald samt aidsinfo. Sa far se om jag far nat mail, eller om de ar som en del andra brasilianre, struntar i det forsta gangen, sa att man maste tjata.

Igar var jag pa Cedel igen, fast kom lite senare an vanligt, sa slapp att aka till tennisen med de storiga barnen. Istallet pratade jag med de barnen som var kvar, mycket skonare nar det ar farre barn som inte skriker och slass. Larde ut ett svenskt spel till en liten sot tjej och fragade en annan tjej om hennes familj. Manga familjer har tydligen manga barn. Hon berattade att hennes pappa jobbade i Frankrike pa en fabrik, om jag forstod det ratt sa var det en chokladfabrik och han skickade pengar till familjen. Darefter foljde jag med en annan larare till tennisen med nagra aldre barn. Han var riktigt intresserad av skillnader mellan Sverige och Brasilien, sa vi snackade om det. Det var riktigt trevligt. Sedan nar vi kom tillbaka sa jag hejda, men da sa hon i sekretariatet att jag skulle vara dar till fem. Da sa jag att jag har pratat med pastor Claudio om det och att jag kunde ga nar jag ville. Han hade tydligen inte ringt dem an. Jag gick i alla fall.

Sedan var det Capoeira kl. 17.30. Det var inte lika kul som de andra gangerna, har struntat i det tva ganger och ar som sagt nyborjare. Fast sedan tog jag en ol, med tre av tyskarna som ocksa haller pa med Capoeira, var av en ocksa jobbar Cedel. Det var helt ok och jag och tyskan som var med sa att vi skulle ta och shoppa nan dag och sa fick jag hennes nummer ocksa. De arbetar som volontarer och laser portugisiska har istallet for i Sverige. De arbetade ocksa med barn och jag kunde kanna igen mig i deras problem med att vara har i ett nytt land och arbeta med brasilianska barn. Fast kande att tur att jag kan forandra min situation mer an dem.

Ha det gott allihopa! Kramar